Nu har här varit tyst för länge! Har varit så trött på kvällarna att jag inte haft inspirationen/orken att skriva. Maj innehöll för mycket oro, epilepsianfall (96!!), snurrande tankar och bollar i luften för min smak. Men här kommer en liten lägesuppdatering:

Epilepsin har återgått till det ”normala”, alltså 2-3 anfall om dagen. Inga med grumlat medvetande. TACKSAM!  Linus är lite trött efter insättning av ny medicin och aptiten är klart påverkad, men annars himla charmig, gosig och rolig just nu. Tänk att ordet ”bra” kan ha så olika innebörd. Fick frågan hur Linus mådde i veckan och jag sa glatt ”bra”, men fick sen lägga till ”trött av nya medicinen, äter jättedåligt, huden lossnar på fingrarna igen och har 2-3 anfall om dagen”.  Men det är liksom faktiskt rätt bra, trots allt!

Det är i princip omöjligt att ”lära” Linus saker, alltså aktivt förklara och repetera saker. Jag är som en papegoja. Upprepar det mesta han säger på ett positivt bekräftande sätt så att han hör rätt uttal. Men det är mycket som jag just nu inte förstår hur han någonsin ska lära sig samtidigt som jag inser mer och mer att han lär sig till slut ändå, på sitt eget sätt. Snappar nog upp mer än vi tror. Lär sig från barnprogram och Youtube. Det gäller kanske helt enkelt att exponera honom för rätt saker tillräckligt ofta? Senaste veckan har han överraskat flera gånger. När vi skulle köpa glass pekar han på en och säger ”That one please”, haha !(?)! I torsdags när vi skulle gå in blev han arg på något, stannar han upp, tar ett djupt andetag, räknar till tre samtidigt som han sakta sänker handen neråt – sen säger ”Lugn igen”. Jag måste haft hakan nere vid naveln, minst!! Tydligen finns det ett avsnitt med Daniel Tiger på Netflix som handlar om att han lär sig göra så när han blir arg 😀

Jocke är på MFF-match ikväll, Hannah sover över hos en kompis och Linus sover gott. Nu ska jag fortsätta slappa. Trevlig helg alla!

 

Vill du följa vår vardag lite mer kontinuerligt, se Instagram: dans_med_svara_steg.