När vi satte in Lamictal skulle Linus ha tre epilepsimediciner tills återbesöket i juli. Då var förhoppningen att vi skulle testa att ta bort Frisium helt. Tyvärr gjorde detta att han blev försämrad under en flera veckor lång period. Inte epilepsin utan autismen. Hans smaksinne verkade förstärkt eller ur balans och han slutade äta det ena efter det andra. Inget fick smaka. Han blev mindre social och ville leka ensam. Mycket upprepningar samtidigt som han stod och böjde/fifflade med en pinne. Han var liksom mycket i sin egen bubbla. Mycket sammanbrott, vaknade kl 05 dagligen osv.

Det är tråkigt att se när han backar och sluter sig mer. Vi hade gärna sluppit detta under 3/4 av vår semester. Jag var ganska säker på att hans hjärna inte klarade tre olika mediciner, så jag ringde och fick en telefontid en vecka innan vårt återbesök. Vi bestämde per telefon att plocka bort Frisium direkt. Det gick fyra dagar och sen kom Linus ur bubblan. Han började äta alla saker han slutat med, sova till kl 06, social som tidigare och vill leka tillsammans i betydligt högre utsträckning. He’s back!

Detta är vår sista gemensamma semestervecka och solen kom äntligen på riktigt. Vi har badat i Falsterbo och hos kusinerna i Hjärup. Barnen älskar det, finns inget ställe de är gladare på än i vattnet. Linus vill aldrig gå upp, så man får räkna med långa härliga bad… ;D

Den här veckan har vi fått nya stödhjul till hans cykel via Habiliteringen. De går extra långt ut och och gör cykeln mycket mer stabil. Han kan nu cykla helt själv, men tyvärr inte bromsa… Snabbt kan han också köra och han testar gärna om det går i sicksack. Mina nerver alltså. Usch det är en svår balansgång! Han måste klart få möjlighet att lära sig och han älskar verkligen det, men tänk om han viker av och smiter… Det har han gjort flera gånger med sin trampbil. Han förstår inte faror alls och när en impuls slår till varken lyssnar eller tänker han. Läskigt faktiskt. Men härligt att se honom lyckas och känna sig stor. Underbart!

IMG_20160722_102354