”Vi känner att vi börjar få vår goa Linus tillbaka!”
Så avslutade jag senaste blogginlägget i lördags. Det höll i några timmar.

IMG_20140930_192344Här sitter vi och varvar ner tillsammans. Tredje dagen av total speed 🙁
Det började natten till söndagen. Linus fick ett litet anfall på natten och kunde sedan inte somna om som han brukar utan var vaken i  närmare 2,5 timmar. Ofta försökte han sova, ibland märkte jag av oron i kroppen. Han försökte sova men fötterna pendlade runt. På söndagen var det i gång. Linus var uppvarvad, ofokuserad och högljudd. Nu snackar vi inte så där en liten stund utan stora delar av dagen. Hittar inte riktigt orden som verkligen beskriver hur han är, men det är så långt ifrån Linus. Vrålar, brölar, låter…igång igång igång fysiskt. Helt annorlunda. Förskolan säger samma sak.

När jag hämtade igår sprang han som besatt runt och flyttade lövhögar i ett buskage. Det var svårt att få kontakt, svårt att fysiskt få stopp på honom. Så otroligt speedad. Och det gör mig så ledsen att se.

Pratade med en läkare idag. Hans teori var att det är en biverkning på nya medicinen. Vi ska försöka vänta ut det. Ge det en vecka, är han fortfarande likadan då ska vi sänka dosen och invänta nästa läkarbesök i mitten av oktober.

Ikväll känner jag mig bara uppgiven.