Kommunikationssvårigheter är ett av grundkriterierna för autism. Om du läser om autism på 1177 står det bland annat:
”Vid autism är det vanligt att lära sig prata sent eller inte alls. Upp till hälften av alla barn med autism lär sig inte prata. Bland dem som talar är variationen stor. En del använder bara enstaka ord, andra många ord som är korrekta men upprepar färdiga fraser eller vad de just har hört eller sådant de hört tidigare, så kallat ekotal. Ett fåtal pratar på ett spontant sätt och uttrycker sig väl, men kan ändå ha svårt att förstå och tolka språkets djupare mening /…/ Den som har autism har ofta svårigheter med att inleda och upprätthålla samtal med andra”.

Linus var sen, men pratar nu flytande i hela meningar! Ganska länge använde han standardfraser till frågor som han inte kunde besvara. ”Vad har du gjort på förskolan?” fick alltid svaret ”cyklat” och färgfrågor besvarades vår/sommar 2014 alltid med ”gul” och hösten 2014 med ”orange”. Han fastnar lätt i fraser/frågor som han upprepar x 1000. Ett halvår frågade han Jocke om de skulle tvätta bilen så fort han såg honom. Just nu är det tre specifika Youtubeklipp där han fastnat för en viss detalj som han frågar om och vill diskutera gång, på gång, på gång… Men jag tänker att detta uppenbarligen är viktigt för honom och kanske fyller det någon funktion? Jag skulle aldrig få för mig att svara ”Men det har jag ju precis sagt!”. Nej, vi analyserar och diskuterar –  jag ser att han uppskattar engagemanget! Förra veckan åkte vi bil med en person som aldrig träffat Linus innan och hon var imponerad över vårt samtal. Lite komiskt, för hon vet ju då inte att vi haft exakt samma konversation dagligen de senaste månaderna 😀

Ordförrådet är ganska stort, men han har svårt med många uttal. Därför upprepar jag ofta det han sagt, så han hör det korrekta uttalet men utan att jag sagt att något var fel. Jag bekräftar helt enkelt det han sagt. På så vis kommer ord efter ord med tiden bli rätt, men utan press på honom att prestera. Har han en bra dag kan jag smyga in några uppmaningar om att säga efter mig. Enligt logopeden behöver man inte heller hålla på och fråga barnet ”Vilken färg har bilen?” osv. Barn lär sig genom att vi helt enkelt hela tiden arbetar in kunskapen i vår kommunikation. Genom att hela tiden arbeta in t.ex. siffror, färger, former och mönster i min kommunikation med Linus, kommer han troligtvis till slut ha lärt sig detta utan massa frågor och känslor av ”misslyckande” på vägen.

Linus gillar att jag läser för honom, men gärna samma böcker (Alfons är favorit!). Det är tydligen bra enligt logopeden. Då lär han sig de böckerna utantill och nu kan jag då och då bli tyst och låta honom fylla i rätt ord i luckan. Perfekt träning!

Något vi märkte tidigt var att vid minsta stress, kom inte orden. Som om den starka känslan i honom blockerade förmågan att kommunicera. En tappad bit mat, spill, strul med plattan…allt ledde till skrik och sammanbrott. Varje gång försökte vi förklara att det inte hjälper att skrika, att han ska be om hjälp istället – men inte hjälpte det. Då sa mig min magkänsla att vi nog måste träna in rätt kommunikation. Så varje gång han börjar skrika säger jag nu ”Säg HJÄLP” varpå Linus muttrar fram ordet ”hjälp” och jag hjälper. Så har vi nog tränat ett år nu och vi ser en klar förbättring. Idag ber han om hjälp kanske 7 av 10 gånger. De gånger han inte klarar det utan bryter ihop över en tappad smörgåsbit på stolen, behåller vi lugnet och undviker att skälla på honom. Han kan ju inte hjälpa det!

För att stimulera och underlätta för Linus att berätta om sin dag för oss eller för förskolan, har vi nu infört en Kontaktbok. Där skriver förskolan varje dag några rader om vad han gjort och vad han ätit. På så sätt vet vi vad vi ska fråga efter och kan hjälpa honom att minnas. Efter helgen klistrar jag in några foton och skriver vad vi gjort, så nu kan Linus med hjälp av sin bok berätta om sitt liv hemma på förskolan. Jag tror detta kommer vara ett kanonbra stöd!

Avslutar med en rolig incident som hände i morse. Vi har ju ett veckoschema i köket där Linus kan se om han ska vara hemma eller på förskolan. Vi har även med fredagspopcorn och badet – det som är viktigt för honom. En svart prick sitter på den aktuella dagen. Tanken är att utveckla detta senare när han förstått upplägget helt.  I morse frågade han som vanligt om vi ska vara hemma och blev besviken när jag svarade att vi ska till förskolan. Då tar han den svarta pricken och flyttar den till söndagen! Problemet löst. Haha, nice try! Jag tror minsann konceptet satt sig OCH att han har humor 🙂

_20160516_104337