Igår fick vi veta att vi idag skulle göra vad som kändes som ”mission impossible”: sömn-EEG med förberedelser för barn över 3 år. Innan har vi bara väckt Linus lite tidigare och haft tid 13.45. Nu var instruktionerna att hålla honom vaken till kl 00 och sedan väcka honom kl 04! Vi hade tid kl 7.45 – då skulle han alltså somna gott med elektrodmössa på huvudet alldeles själv. Men vet ni – det har gått jättebra!

Kvällen gick fint tack vare fritt surf på Youtube och Svt-play. Det plöjdes biltvättar, Musse pigg och avsnittet om bussar i SVT:s serie Staden om och om igen. Visst va det lite kämpigt och han blev tröttare och tröttare, men över all förväntan. Strax före kl 23 tittar Linus ut genom fönstret och bara konstaterar ”Det är mörkt, det är dags att sova mamma!”. Ja det fick det faktiskt vara. Kl 23.10 somnade han och jag höll tummarna att vårt ”fusk” inte skulle paja allt.

Kl 04 ringde klockan och det kändes absurt att väcka honom och låtsas som ingenting. Han följde snällt med ner till lite välling och bokläsning, därefter ännu med mer Youtube. Ögonen gick i kors ibland, jag fick ha koll på oss båda för nu fick vi verkligen inte somna! Någon frukost ville han inte ha, så den packade jag ner. Sen valde jag buss utan vagn som transportsätt, här skulle minsann ingen somna på vägen. Extremt spännande val enligt Linus som helst inte ville gå av bussen.

Vi satte oss på konstverket utanför akuten i solen, Linus åt frukost och tittade på bussar. Alltså bättre utsikt kan man inte få än vid Södervärn i Malmö i rusningstid 😀

IMG_20150521_071323

Därefter tågade vi mot neurofysiologiska mottagningen och fick komma in direkt. En tight mössa sätts på huvudet och i den finns massa elektroder och varje har en sladd som mynnar till en dosa. Sedan petas gel in genom små hål för att elektroderna ska få bra kontakt. Några elektroder tejpas fast på rygg och pannan. Om Linus protesterade vilt? Nope! Han var sååå duktig. Satt och meckade med en mikrofon som spelade musik. Gillade inte när det började tejpas men gick med på det.

Sen kommer den kritiska punkten – när vi lägger oss i sängen och han inser att vi ska SOVA på det här märkliga stället med världens konstigaste mössa och massa sladdar. Han grät i ca 10 sekunder, snyftade ”jag är rädd mamma” två gånger…sen la han sig i min famn och vi kramades och vips så sov han. Alltså han är grym! Efter ca 20-30 minuter väcks han och det var han inte så förtjust. Men det la sig snabbt och när allt var klart fick han en liten bil, utbrast ”Wooow” och tackade artigt.

Sen tågade vi mot belöningen: Glass! Jag undrar vad all vårdpersonal tänkte som gick förbi. En pojke som gjort sig extremt värd en glass kl 8.40 eller oansvarig mamma som ger sitt lilla barn glass till frukost, haha! Sen kom dagens svåraste moment; att passera fontänen på sjukhusområdet. Att passera en fontän, pool eller hav utan att bada är för Linus lite svårt oacceptabelt. Våra förhandlingar strandade och vi lämnade scenen högljutt 😉

IMG_20150521_113103

Vi gick upp på jobbet för att hämta datorn. Linus ville inte lämna min skrivbordsstol och jag lät honom hållas för vi det laget var det ganska skönt att sitta en stund. Nu är vi hemma efter ännu en festlig bussresa och Linus har sovit nästan tre timmar (och jag två!). Jag vaknade till ett mail från en av de personer som jag skulle haft möte med idag. Han skrev ”Du behöver aldrig be om ursäkt, familjen först! Ta hand om er!”. Det kändes så skönt. Vi har fixat natten och dagen, riktigt bra till och med. Tack älskade Linus för att du tar utmaningar som små äventyr!

IMG_20150521_113304