Kurragömma – denna enkla lek men som är så svår i början. Alla små barn täcker t.ex.ansiktet och tror att de inte syns 🙂 Men har man autism kan det vara fortsatt svårt av flera olika anledningar. Så här är det hos oss varje gång:

Linus föreslår entusiastiskt att vi ska leka kurragömma, han vill verkligen. Hannah börjar räkna, han springer några steg….och sen blir han ledsen. Han kan inte komma på var han ska gömma sig och blir stressad. Det är nämligen inte så lätt om man har nedsatt föreställningsförmåga. Jag hjälper honom att gömma sig och Hannah börjar leta. Genast börjar Linus göra glada läten och tillrop – som om han verkligen vill bli hittad. Hannah hittar honom…och han blir jätteledsen för att han blev hittad. Ridå….

Nu testar vi ett nytt sätt: leka kurragömma med hjälp av bildstöd. Jag har fotograferat Hannah på olika enkla gömställen i huset. På varje bild håller hon fingret över munnen för att påminna om att man ska vara tyst. Vi har även bilder för räkna, leta och vara tyst. Jag visar alla bilderna på gömställena och Linus får välja ett kort. Hannah räknar och Linus springer och gömmer sig. Med sig får han också bilden som påminner honom om att man ska vara tyst. Så far, so good! Han blir fortfarande ledsen när han blir hittad, men Hannah är snabb: ”Nu får du välja ett nytt kort!”. Vi jobbar vidare på detta.

Huvudsemestern är slut. Linus har svårt att svara på öppna frågor som ”Vad har du gjort på semestern?”, men det är en viktig träning – att kunna återberätta minnen. Därför gjorde jag ett bildhäfte som visar vad han gjort under sitt sommarlov. Jag skrev några korta kommentarer så hans resurs skulle kunna ställa de ”rätta” frågorna. Det gick jättebra. Linus kunde med bildstödet berätta lite kring allt vi gjort!

Jag jobbar fyra dagar den här veckan, sen har jag en veckas semester till. Det kändes faktiskt ganska härligt att komma till jobbet. Lite tid för lugn i sinnet, fokus, socialisera, annan typ av stimulans och ostört kaffedrickande 😀