Redan när vi hade två helt friska barn kunde jag uppleva vardagen och mitt eget mående lite som en berg-o-dalbana. Fantastiskt mysigt eller roligt ena stunden för att tio minuter senare kännas kaotiskt och otroligt stressande. Ja och så fem minuter senare idylliskt igen. Känns det igen?

Nu, med en medicinspeedad 2,5-åring med epilepsi som inte är under kontroll än + en känslostormande 6-åring, är berg-o-dalbanafenomenet än mer tydligt. Minst sagt. Detta gäller både barnen, stämningen (ljudnivån) hemma och mig själv. Jag har kommit på att det är två saker som påverkar mitt humör och känslorna mycket:

  1. Antal timmar sömn i sträck senaste natten
  2. Hur Linus mådde föregående dag

Jag har kommit på att mina känslor hänger starkt samman med hur Linus mådde dagen innan. Har han haft en dålig dag t.ex. haft värre anfall, är ångestklumpen i magen tillbaka dagen efter och oron tar ny fart. Sedan räcker det med ett fåtal bättre dagar för att jag snabbt ska känna mig betydligt starkare igen. Lite konstigt på ett sätt, eftersom Linus epilepsi finns i hans ryggsäck lika mycket de bättre dagarna. Men hoppfullt.

Detta fenomen beskrev jag för en bekant som själv precis haft ett tufft år med ett av sina barn. Inte alls samma sjukdom, men diagnosen spelar ju ingen roll – ens älskade barn mår dåligt helt enkelt. När jag beskrev detta kände hon igen sig så otroligt mycket. Barnens välmående är det allra viktigaste och vårt psykiska mående är en direkt spegel av hur barnen har det.

Nu är det så att jag ”på äldre dar” inte längre uppskattar häftiga färder i karuseller som gå upp och ner. Se bildbevis nedan. Ni ser ju vem som inte skriker ”glatt”… ;D

IMG_20141101_190453Nä, fram med radiobilstempo till mig och familjen tack! Vi behöver det.

Idag lekte barnen för en (för) kort stund ”sova-leken”. De låtsades sova och vakna om vartannat. När de ”sov” var det ljuvligt. Leken uppmuntrades starkt av både mamman och pappan… 😀

IMG_20141101_153936

Härlig start på kvällen. En egen lugn stund framför datorn medan Jocke nattar Linus.  Nu ska jag hämta in Hannah från gatans Halloweenfest, natta henne och sedan återinta soffan tillsammans med mina chokladdoppade popcorn!