Linus är just nu anfallsfri sedan ca två veckor och han somnar lätt på kvällen med hjälp av Melatonin. Jag borde vara så glad för detta (och det är jag så klart), men känslorna grusas rejält av annat som är så svårt och stressande.  Vissa dagar/stunder fixar jag det kanonbra och känner mig som ”Super-mum”, andra dagar/stunder är energin helt slut, det känns som jag bara gör ”fel” och jag blir så ledsen. Upp  och ner som en berg-o-dalbana. Men alltid upp igen. En kollega sa till mig att skriva ner allt som utvecklats positivt under året, för att verkligen se allt som faktiskt går åt rätt håll. Ska göra en årslista för mig själv någon dag. Men här kommer lite positivt från december:

Lucia på förskolan – ville ge det en chans men hade noll förväntningar på deltagande. Linus hade konsekvent flytt all form av luciaträning och vägrar i princip alltid gruppaktiviteter.  Jag tror det handlar om en obehagskänsla inför det okända där han inte vet vad som ska hända, där han inte har kontrollen. Jag bänkar mig längst fram med kaffe och en lussebulle. Tåget skrider in till Ute är mörkt och kallt och sist in kommer Linus hand i hand med sin Mia. Så kom chocken, vad GÖR han egentligen?! Han SJUNGER!! Inte nog med det, han stod kvar, sjöng under Blinka lilla stjärna också och gjorde lite blink med händerna, innan jag hörde ett bestämt ”Nu vill jag gå” och sen såg jag inte röken av Linus mer. Alltså jag var så otroligt  stolt och glad hela kvällen!! Det är viktigt att inte jämföra honom med andra barn utan att hela tiden bara utgå från Linus förutsättningar och faktiskt njuta av alla små framsteg.

Förra veckan var Linus inne i stan med sin resurs, åkte karusell och fick se tomten (ingen han hade någon lust att prata med dock 😀 ). Hemma har vi bakat pepparkakor. Eller ja, vi fick väl till max fyra pepparkakor medans han proppade in så mycket deg han kunde i munnen.  När han ville gå och leka med bilar, blev jag nästan lättad, haha! ;D

IMG_20151219_185917

Vi klädde granen i fredags. Efter två dagar deklarerade jag till Jocke att om den granen inte blivit vält innan nyår, lovar jag att januari blir en godisfri månad. Det kändes just då som ett löfte jag kommer slippa infria, efter att Linus tre gånger glatt kastat sig rätt in i granen. Vi får väl se…

Med Hannah har vi gjort en massa roligt i december. Avslutningsshow med gymnastiken, barnkalas och en överraskningsfest, julbak, den lyckliga 7-årsdagen då hon fick ta hål i öronen och idag  skolavslutning där hon uppträdde med kören.

Nu väntar nästan tre veckors ledighet. Det ska bli så skönt att slippa stressa på morgonen och komma i tid till jobb, skola och förskola! Fint med en liten paus från simning och gymnastik. Det jag önskar mig mest av allt till jul är att Linus får lugn och ro. Hit med lite harmoni och julefrid!! Vi behöver det.

Till alla er andra småbarnsföräldrar: stressa inte nu, sänk ribban, njut av det lilla – allt blir vad man gör det till.
Ha en riktigt GOD JUL!!