Hur gick då den fortsatta inskolningen hos tandläkaren? Bra! Vi hade tränat hemma. Jag upprepade samma fras: ”Vad ska man göra hos tandläkaren Linus?” och han visade stolt att han kunde gapa. Väl där ville han först inte lägga sig i stolen, men gick sen motvilligt på att ligga i min famn. ”Gapa” sa tandläkaren. Nope. ”Vad ska man göra hos tandläkaren?” sa jag och vips så gapade han. Detta upprepades x flera. Tandläkaren sa gapa utan reaktion, medan min övade fras ledde till öppet gap varenda gång. Bra jobbat Linus!

Förra veckan började resursen på förskolan. Nu skulle hon och Linus lära känna varandra väl i tre veckor innan det är dags för flytt till avdelningen för stora barn. Resultat av de två första veckorna: de har träffats två dagar (!), först låg hon i influensan första veckan och denna veckan har Linus varit sjuk tisdag-fredag. Så nu hoppas jag båda håller sig friska sista veckan innan flytten! I torsdags träffade jag de nya fröknarna och informerade om epilepsi och allt kring Linus. Jag vet, det kommer gå bra osv. Men det känns lite oroligt att ”börja om”… Förtroende är något som byggs upp, hur bra allt än verkar.

Idag åkte vi till simhallen (efter att Linus gått runt i mina flipp flops på morgonen och velat bada). Vi hann bada max 15 minuter innan de ropade upp i högtalarna att ett barn bajsat i poolen (en ”fekal olycka” som de så fint uttryckte det) och att badet måste stängas i fyra timmar. Suck!

Besöket i simhallen kunde slutat illa. Linus är ju så impulsiv, framför allt då han ”går i gång” i nya miljöer. Jag har varit med om att han smiter och springer allt vad han kan på vårdcentral (fångad 5cm från nedåtgående betongtrappa), på förskolan (fångad en bit upp i betongtrappan som de vägrar sätta grind för) och hos läkaren (fångad på andra sidan mottagningen). Han är snabb. Skrattar, helt i spinn och totalt omedveten om eventuella faror. Detta ledde till att vi var tvungna att hålla i honom hela tiden på Lanzarote. Idag i duschrummet hände det igen. Man kan ju inte hålla varenda sekund när man ska duscha. Och Linus smet. Sprang i full karriär från duschrummet mot badet (TACK för att vi satt badskor på honom!!!). Jocke lyckas få en handduk om sig och springer efter. Linus hinner lämna herrarnas och springa genom en hel korridor (och en nedåtgående betongtrappa – TACK för att han inte valde den vägen!!!) och stoppas första av dörren mot äventyrsbadet. Väl i omklädningsrummet var Jocke tvungen att hela tiden hålla honom med en hand samtidigt som han ska klä sig själv. Vi konstaterade i bilen hem att detta är något vi måste ha i tankarna alltid. Alltid.

I somras fick Linus en springcykel. I vanlig ordning ratades nya äventyr och den har blivit stående. Senaste veckan har han velat testa några gånger, men blivit arg och ledsen efter några sekunder då han känt balansen svaja. Men så igår förstod han hur han skulle göra! Otroligt nöjd ”cyklade” han en lång runda i kvarteret. I snigelfart, men han fixade det.  Yey! Nästa gång ska klart hjälmen på också, vem vet, det kanske blir tempo snart… 🙂

IMG_20150314_175341

Hittade en så fin lapp i köket. Medan jag nattade Linus igår skulle Hannah fixa lite gott till Melodifestivalen. Hannah älskar planeringslistor (vem kan hon ha fått det i från…? 😉 ). Lappen är skriven med rosa glitterpenna av den intensivt melodifestivalshatande punkpappan, hehe. Glömmer aldrig för två år sedan när Björn Ranelids Mirakel spelades på radion och Hannah entusiastiskt frågade ”Pappa, pappa, är det här punk?!”. Med mycket sammanbiten allvarlig stämma deklarerades ”Nä Hannah, detta är INTE punk, detta är SKITmusik!”.

20150314_221040-1