Linus har väl lekt ganska mycket själv det första året på förskolan. När vi besökt mina vänner med barn har han varit mest intresserad av ny elektronik i huset och alla nya leksaker. Så är det ju med små barn, de leker ofta bredvid varandra. Men så en dag säger det klick med någon. Personkemin stämmer, språket har utvecklats tillräckligt och viljan att leka tillsammans börjar växa. Linus har klickat för första gången, med Melissa på förskolan. Och det är så fint!

De har blivit ett radarpar och leker hela tiden. Fröken berättade igår att man fått dela på dem när de arbetar i smågrupper ”för annars blir det bara massa trams”. Jag bara ler.

I dag när Jocke skulle lämna honom va inte hans fröknar där, han blev blyg och kramade Jockes ben. Så hör man en liten röst längst inifrån rummet ”Heeej Linuuus!”. Melissa tittar fram. Linus springer fram till henne, kramar henne och ger henne en puss på munnen <3 Han har fått sin första egna kompis, det har klickat och jag är så glad! För trots allt han kämpat med de senaste månaderna, så utvecklas han sakta men säkert framåt. Och jag ser att han är gladare och har roligt. Hoppet om att allt ska bli helt bra lever.