När jag frågade läkaren vad vi ska tänka på i vardagen sa han bland annat att all feber ska väck eftersom feber sänker anfalls/kramptröskeln. Det är ju lite störigt eftersom feber i sig egentligen är ”bra”, det är kroppens försvar, bacillerna trivs inte vid förhöjd temperatur.

Påsken fick en kanonstart! Besök av mina föräldrar på skärtorsdagskvällen, av Anse, Carro och lilla Vida på långfredagen och av Anna, Björn och Hugo på Påskaftons förmiddag. Men så igår eftermiddag fick Linus plötsligt feber. I natt har jag haft ett oroligt element mot mig halva natten och i dag vaknade han med 39,5.  Klockan 9.30 hade han redan haft TRE anfall! Tysta med rätt kraftiga ryckningar i armar och ben med några sekunders mellanrum under några minuter. På eftermiddagen har jag bara sett ett anfall, men mycket småryckningar då och då. Så jag blir en orolig hök, på ständig spaning. Vill se allt för att kunna bedöma läget.

Långhelger alltså… Förra påsken väntade vi på att världens längsta påsk skulle vara över eftersom det var då allt började. Den här får gärna också ta slut nu känner jag, för just nu är jag rätt sugen på att bolla lite tankar med hans läkare eller sjuksköterska.