Imorgon är det dags för besök hos hans barnneurolog igen. Anfallen kommer nästan dagligen fortfarande, men är svagare så medicinerna han har nu fungerar till viss del iallafall. Vi får se vad läkaren säger. Vet inte vad jag själv tycker och vill. Han är betydligt stimmigare just nu. Mer eksem igen. Svårare med fokus. Det är tydligt att något stör honom. Kan klart vara så enkelt som hans pågående förkylning.

På framstegslistan står till exempel att han förra veckan på sin gympa klarade att med stöd hoppa jämfota ner från en låg pall. Det låter kanske simpelt för en 4,5-åring, men både fin- och grovmotoriken kan tydligen vara ganska påverkad vid autism. Ännu en sak jag inte hade den blekaste aning om innan!

En annan cool grej hände häromdagen. Vi frågade vad han önskade sig i julklapp och han svarade att han ville ha en högtalare. Så klart, haha! ”Men du har ju redan tre högtalare” sa Jocke. ”Då får jag väl ha FYRA då” sa Linus snabbt. Känslan för talen 1-5 verkar sitta!

Ni som har Facebook vet att det då och då ploppar upp ”minnen”; bilder man delat tidigare på exakt samma datum. Ibland när det kommer bilder på Linus som bebis får jag upp lite blandade känslor. Det är svårt att beskriva. Jag tittar i hans blick och funderar…hur var han egentligen? Vad missade jag? Hur upplevde han tillvaron? Lyckades jag ge honom all den trygghet han behövde, trots att jag inte kanske förstod honom till 100 %? Jag tror det, rutinälskande som jag är 😀 Kanske fanns där inga riktigt tidiga tecken när han var så liten? Jag lägger ingen skuld på mig, men hade velat koppla ihop pusselbitarna långt tidigare. Allt för att vara den bästa mamman för Linus.

För några dagar sedan ploppade bilden nedan upp med texten ”Linus – killen som gungat säkert halva sitt liv. Gungar i babysittern så man blir nervös, försöker gunga i alla andra stolar o knän också för den delen. Så klart den första halvmetern fram han tagit sig själv skulle vara sittandes på golvet gungandes fram på rumpan. Så klart <3”. Det var skrivet den 12 november 2012. Oj, vad han gillar att gunga, vet jag att jag tänkte då. Nu ser jag det som ett av hans första repetitiva beteenden. Han valde bort mycket lek och upptäckande för att sitta och gunga. Denna fina kille hade en hemlighet…

12919_10151125292390547_642148047_n

När Linus som 3,5-åring fick diagnosen autism började många frågor snurra i huvudet. Varför har just han det? Finns det någon orsak som vi inte känner till? Vad kan vi nu göra för att han ska må och fungera så bra som möjligt? Borde vi t.ex. lägga om kosten till glutenfritt? Varför ökar diagnosen på senare år? Är det något vi äter eller något i vår miljö? Finns det någon koppling till immunförsvaret?  Jag tror alla ni npf-föräldrar vet att det behövs mer forskning inom området. Det behövs verkligen fler svar kring gåtan autism. Och det kommer nog inte anordnas någon ”Autismgala” på TV. Jag kommer inte tillfrågas i affären om jag vill avrunda uppåt till förmån för forskning om gåtan autism. Därför startade jag igår en egen insamling i Hjärnfonden riktad mot just autism. Den är öppen fram till julafton. På ett dygn är insamlingen uppe i 5300 kronor. Alltså, WOW! Tack alla som bidragit eller delat!! <3