Öppet brev till Malmö stads politiker: Ge alla barn samma möjlighet till utveckling och lärande!

Fr.o.m. 2018 blev förskoleklass obligatorisk och vi fick en 10-årig skolplikt – superbra och viktigt. Men detta gäller inte alla barn, alla erbjuds inte samma möjlighet till utveckling. Inte barnen som tillhör särskolan. Här erbjuds fortsatt bara årskurs 1-9. Barn som ska till särskolan har tre alternativ när skolstarten närmar sig:
1. Gå kvar ett extra år på förskolan
2. Gå vanlig förskoleklass för att sedan byta skola
3. Börja särskolan ett år ”för tidigt”

Barnet kan alltså gå direkt till särskolan när det är dags för skolstart, MEN erbjuds då bara 9 år. Barnet börjar alltså 1:an trots att det bara borde börja förskoleklass. Detta innebär i praktiken att de barn som har allra svårast att lära, som egentligen behöver extra mycket tid i skolan, har rätt till färre år än ”vanliga barn”. Detta tycker jag är mycket märkligt, rent av diskriminerande.

Det finns kommuner som beslutat att då behov finns låta barn gå även förskoleklassåret inom särskolan. Det kräver inga nya specifika förskoleklasser eftersom särskolan har åldersmixade klasser. Malmö stad är i dagsläget inte en av dem. Det här vill jag ska ändras!

För ibland är detta det absolut bästa för barnet – så var fallet i höstas för vår Linus. Ett pojke med autism, ADHD, svårbehandlad epilepsi och en lindrig intelektuell funktionsnedsättning. En sprallig, pratglad och social pojke med potential att utvecklas, men som kräver otroligt mycket anpassningar och hög specialistkompetens för att nå fram till.

Att stanna ett år extra på förskolan var det ingen som tyckte var bra för honom, varken förskolan, vi eller habiliteringen. Det var många barn födda 2012 som skulle vidare och avdelningen skulle sedan bestå av 22 st 3-4åringar. Linus utveckling skulle hämmas istället för att främjas. Han hade redan svårt att utvecklas i den miljön.

Att testa förskoleklass var uteslutet. Linus klarar inte att vistas bland så många barn och som sagt, det behövdes specifik kompetens för att nå honom. Alla var överens om detta – även de som utreder barns behov av anpassningar, autismklass och särskola i grundskoleförvaltningen. Jag kunde inte ens ha med honom när jag skulle gå in och hämta min äldre dotter på sin skola, han är så känslig.

Så han fick plats i särskolan, något som vi är väldigt tacksamma för. De är otroligt duktiga och han gör äntligen framsteg från en utveckling som i princip stod stilla. Han klarar ännu inte att läsa enligt ”ämnen”, utan går i den lägre ämnesområdesklassen (man läser ju i sammanslagna åldersgrupper så Linus går i den s.k. träningsskolan klass 1-4).

Det går sakta sakta, men potentialen finns där. Nu händer det saker! Men han behöver tid, egentligen extra mycket tid. Åtminstone samma tid som alla andra barn erbjuds. Jag vill att han ska sluta förskoleklassen i juni, inte 1:an ett år för tidigt. Malmö stad: sätt fokus på varje enskilt barns bästa och öppna upp för att i undantagsfall då det är det bästa alternativet för barnet, erbjuda förskoleklassåret inom särskolan.

Varför ska de barn som kämpar i uppförsbacke dagligen pga. sina funktionsnedsättningar, som allra mest behöver skolan för att utvecklas, få färre år än ”vanliga” barn?

Öppna upp möjligheten till förskoleklass inom särskolan i Malmö för de barn där detta är det bästa (och som i Linus fall enda tänkbara) alternativet. Låt Linus få avsluta förskoleklassåret och inte 1:an i juni, precis som sina jämnåriga kamrater i den vanliga skolan. Ge alla barn samma rättigheter och möjligheter!

 

Igår hände något riktigt stort i skolan – han gjorde ett första försök att skriva av sitt namn!
(Instagram: dans_med_svara_steg)

Tillägg
Mailade ovan text till ordförande och vice ordförande för grundskolenämnden i Malmö. Fick snabbt svar som ger hopp:
Utifrån hur du beskriver situationen låter det som ett naturligt steg att även dessa barn ska erbjudas förskoleklass. Jag lovar att ta upp detta med grundskoleförvaltningen och se på vilka möjligheter som finns att ändra regelverket här i Malmö”.

Skolskjuts till särskolan i Malmö – gör om, gör rätt?

Vardagen rullar på och jag tycker den fungerar bättre än den gjort tidigare, trots att Linus är mer uppvarvad igen. En pusselbit som har stor betydelse är skolskjutsen. Tack Sverige!! När allt fungerar som det ska hämtas Linus strax före halv åtta på morgonen. Därefter har jag en kvart hemma i lugn och ro, då jag kan göra mig klar och det är tyst. Landa och ladda om. Så skönt! När jag sedan kommer hem har jag ca 20 minuters marginal tills Linus kommer hem igen. Då har Hannah kommit hem och vi hinner snacka lite om hur dagen varit. Det där är otroligt viktigt och betydelsefullt. Jag njuter verkligen av sådana stunder av ”vanlighet”, att kunna lyssna och att Hannah får prata till punkt. Jag hinner ofta tömma diskmaskinen och få något i magen. Återigen, landa och ladda om. En kort stund, men som är väldigt värdefull energimässigt!

Men, skolskjutsen är även ibland det som ger mig gråa hår. När skolan började var det kaos i flera veckor med Malmös skolskjuts. Mycket väntan, bilar som inte kom, tider som ändrades utan att vi fick veta, bil kom till Linus utan barnkudde, strul med att vår upphämtningsplats inte registrerades trots inrapportering x flera mm. Jag har hört om ett barn som lever växelvis på två adresser, som körts till fel adress. Jag har hört om ett annat barn som släpptes av på fel skola. Och jag har bevittnat hur ett barn smitit ut från en bil och rusat rakt ut på Pildammsvägen och ställt sig att dansa mitt i vägen (chaufför glömt låsa dörren). Tack och lov kom ingen bil just då…Vi fick ha tålamod och låta det nya bolaget träna in sina rutiner. Det har blivit mycket bättre, absolut, men jag vet att särskolorna skickar in många klagomål och att personal där får lägga onödig tid på detta – tid som barnen hade behövt bättre.

Som rutinerna ser ut nu har man en tid då barnet ska stå på parkeringen. Vi har 7.29 – är vi inte där då har de rätt att köra direkt. I veckan, när en bil kört utan oss innan 7.29, fick jag lära mig att vi tydligen ska gå ut 5 minuter innan vår tid och är vi inte där då – har de rätt att köra. Alltså, vi har tiden 7.29, men ska vara där 7.24 annars kan bilen köra utan oss innan vår egentliga tid… Varför har vi då tiden 7.29?? Just nu körs Linus tack och lov nästan alltid av samma chaufför på morgonen – en mycket trevlig chaufför som jag vet inte skulle köra utan att höra av sig. Tack taxi 644.

Ganska ofta kommer det ett sms när bilen nästan är framme. Otroligt smidigt när man inte bor i villa, utan i ett bilfritt radhusomårde och inte kan se gatan/parkeringen. Men som sagt, ett sms kommer ganska ofta – långt ifrån alltid – alltså kan jag inte förlita mig på det. Jag påtalade detta i veckan och fick då beskedet att sms ”är en extra service man kan få, men det är inget chauffören har en skyldighet att göra”. Då kan de ju faktiskt sluta med dem. Om jag inte vet om det kommer ett sms och kan gå ut till parkeringen först då, fyller den ”servicen” noll funktion.

När Linus ska hem får man bara tiden då han hämtas på skolan. Linus hämtas 15.30. När han beräknas komma hem beror helt på hur många barn det är i bilen just idag och i vilken ordning de släpps av – det förstår jag. Ibland tar det 5 minuter, ofta 15-20 minuter, i bland 30 minuter. Står jag inte på parkeringen när de kommer har de rätt att köra tillbaka honom till skolan. Ett sms när bilen närmar sig hade ju varit guld värt, men nu blir det istället till att gå ut strax efter halv med varma kläder och en bra podd i öronen. Försöker tänka att väntan blir vad man gör den till.

Kanske låter jag gnällig. Är klart väldigt tacksam för att Linus har skolskjuts. Blir bara så frustrerad när saker är ologiska och osmidiga. Är otroligt intresserad av hur denna upphandling gick till och vilka krav Malmö stad ställde. Vad var fokus? Bilar som kör för billigast möjliga peng? Eller tittade man även på rutiner runt omkring och helheten, där det finns barn med olika funktionsnedsättningar och svårigheter (vänta är t.ex. ofta en utmananing)? Tänker ibland, är det rimligt att allt ska ut på upphandling eller borde kommunen sköta vissa verksamheter själv med mer stabilitet och kvalité? I april är det tydligen ny upphandling. Gör om – gör rätt, säger jag.

(Instagram: dans_med_svara_steg)

Svindlande skoltankar, del 3

Linus testar nu en ny medicin för ökad koncentrationsförmåga och som vid alla upptrappningar är det kämpigt. Han är väldigt trött/hjärntrött vilket gör det korta tålamodet kortare, de starka känslorna starkare, de tidiga morgnarna tidigare, tvången fler och han varvar lättare upp. Han är trött och vi är trötta, men vi tänker hålla ut och ge den en chans i alla fall. Under tiden får vi kratta banan för honom och göra vad vi kan för att förebygga kraschar som dränerar honom än mer.

Vi har träffat särskolesamordnare och lämnat in ansökan om särskola. Nu ska psykologisk, medicinsk, pedagogisk och social bedömning lämnas in innan kommunen rent formellt kan bevilja det för honom. Efter mötet kände jag faktiskt ett lugn. På några månader har allt förändrats. Från att uppleva att alla tyckte att han skulle göra som rutinen sa – testa vanlig f-klass först, till att känna att alla ser samma behov och arbetar hårt för samma sak – en bra skolstart i augusti i särskola. Jag är glad att jag vågade vara envis och stå på mig i vintras. Min magkänsla var så stark, fick ångest av bara tanken.

Och i fredags kom, trots att han inte är formellt beviljad särskola än, ett brev med erbjudande om skolplats. Vilken lättnad!! Igår pratade jag med den biträdande rektorn och magkänslan är bra. Nu vågar jag tro det. Linus kommer inte behöva stanna ett extra år på förskolan för att alternativ saknas. Han ska börja i skolan efter sommaren!! Med rätt förutsättningar för en trygg skolstart och utveckling på hans villkor.

Skoltanken svindlar inte längre. Det här kommer att bli bra 💖


”Du är världens bästa lillebror” (Instagram: dans_med_svara_steg)

Svindlande skoltankar, del 1Svindlande skoltankar, del 2

 

 

 

Det orimliga skolvalet är gjort men det är lång väg kvar

Det orimliga skolvalet är gjort men det är lång väg kvar

Då var skolvalet gjort igår. Ren chansning. Barn med uttalad npf-problematik är så uppenbart bortglömda i Malmö stads skolvalsystem. Allt bygger på att du ska välja skolor nära dig för att ha chans att komma in, men vi har ju andra kriterier. Hur stor är skolan och finns det extrarum där Linus kan få vara ensam och vila till exempel. Jag köper inte argumentet att alla skolor ska kunna och har skyldighet att anpassa vad som krävs. De kan vara olika lämpliga för honom beroende på storlek och tillgängliga lokaler. Hur skulle vi veta vilken av Malmös ca 70 skolor som var bäst för honom? Jag har kontaktat några med öppna frågor för att försöka ”pejla läget”.

Hej! Jag har en liten go kille född 2012 som alltså ska börja f-klass till hösten. Han har autism, adhd, epilepsi och en utvecklingsförsening. På förskolan har han haft en heltidsresurs sedan han var drygt två år, något som han kommer att behöva ha även framöver. Vi ska nu välja skola…”.

Det är så orimligt att själv leta. Med den inledningen. Känslan i magen, i hjärtat. Jag kan liksom inte låta bli att tänka att ingen skola kommer att försöka övertala oss att välja just deras skola…det känns som jag kommer med ett stort ”problem” som ska lösas. Tung tanke, dum tanke. En hemsk tanke att ha om det absolut finaste jag har. Men den är där.

Vi valde till slut en skola som ligger långt ifrån oss, men som vi hört är bra med dessa barnen och där det även finns särskola, vilket vi tror är positivt för skolans ”tänk” och kunskap kring autism. Det är högst osannolikt att Linus kommer in där. Vi har satt upp två alternativa skolor, men faktiskt inte Hannahs skola som egentligen är den systemet tror och vill att vi ska välja. Hannahs skola ligger närmast och vi har syskonförtur, MEN den är stor, saknar utrymmen för en lugn stund och vi ser den som Hannahs ”fristad”. Där är hon bara Hannah, inte en storasyster som ständigt anpassar sig för sin lillebrors behov. Hannah vill egentligen att Linus ska börja där, men hon förstår inte vad det skulle innebära. När han t.ex. får ett sammanbrott vill hon inget hellre än att vara där för honom. Hon vill krama, locka, avleda…vi får ofta be henne backa. Ibland struntar hon i vad vi säger och är den som lyckas stoppa tårarna. Vår fantastiska Hannah! Men detta ska hon inte behöva ägna sig åt på skolan, hur gärna hon än vill.

Diskussionen med skolområde autism har inte kommit längre. Jag bad förskolechefen ringa dem för att planera hur vi kan komma vidare, men för det krävs mitt samtycke. Skriftligt. Och den gamla blanketten för samtycke gällde överrapportering till den skola barnet tillhör, vilket ju inte finns längre i och med det nya skolvalsystemet. Så nu, håll i er, är jurister inkopplade för att utreda hur mitt samtycke ska säkras…

Nu ska jag maila ansvariga politiker i Malmö för en liten upplysande verklighetsförankring.
Fortsättning följer.

 

Svindlande skoltankar, del 2

Svindlande skoltankar, del 2

Jag har tidigare skrivit om mina tankar och oro inför Linus skolstart. Det var skönt när vi kom fram till att ansöka om uppskjuten skolstart. Jag stoppade ner alla oro och ångest i en låda och stängde.

I måndags var jag kallad på möte på förskolan. Jag visste inte vad det skulle handla om, planering inför vårterminen tänkte jag. Därför tog jag mötet själv, jag och Jocke kan inte gå på allt tillsammans. Vi har nog med frånvaro från jobbet.

Vi gjorde en ny bra plan för hur de ska locka Linus att äta på förskolan. De ska fotografera de få rätter som han äter ibland och sedan ska Linus varje dag få gå ner till köket och vara delaktig i valet. Om det blir som vi sa, ska han också få med sig en bild på valet så han är väl förberedd på vad som kommer att serveras. På tisdagen lyckades det – han åt nästan tre pannkakor!

Sen insåg jag vad som framför allt stod på agendan. Förskolans rekommendation är inte att Linus stannar ett extra år. Alla Linus kompisar som känner honom, accepterar honom så fint för precis den han är och tycker om honom, slutar. Upp till avdelningen kommer istället cirka 12 st 3-åringar – inte optimalt för Linus av flera olika aspekter. Jag förstår hur de tänker.

De sa att den vanliga skolan är skyldig och ska göra all den anpassning som Linus behöver. Jag vet det, men tyvärr tror jag på det när jag ser det – så omfattande behov som Linus har. Men låt säga att en vanlig skola löser det, ska Linus sitta med sin egen lärare och ha egen undervisning i eget rum hela tiden – hur integrerad är han då? Hur ska han passa in och inte bli utsatt av äldre oförstående barn? Hur ska han kunna uthärda den stimmiga miljön? Jag som inte ens kan ta med honom in på Hannahs skola för en enkel hämtning. Vart ska vi nu ta vägen…? Jag satt där med förskolechef, resursen, specialpedagog och förste förskollärare och kände hur all oro och ångest som jag så väl stoppat undan, bara sköljde över mig. För ett ögonblick kände jag att tårarna var på väg. Insåg att om jag låter min skyddsmur rämna nu kommer jag inte kunna sluta gråta. Lyckas samla ihop mig, fånga det sakliga i diskussionen och fortsätta.

Sen dess är det detta som konstant snurrar i mitt huvud. Vad är alternativen – vilka vägar finns att gå?

Uppskjuten skolgång. Fördel: Linus hinner utvecklas lite mer, kanske epilepsin kan stabiliseras, kognitionsutredning hinner göras och det är då lättare att göra ”rätt” val för Linus. Nackdel: Omges av betydligt yngre och för honom nya barn vilket innebär stim, oförstående, svårare att träna socialt samspel, lättare hamna i konflikter, färre förebilder att inspireras av i utvecklingen, ev. avstannad utveckling. Efter en uppskjuten skolgång måste han ända komma vidare till något av nedan alternativ.

Börja vanlig skola med heltidsresurs (något annat skulle jag aldrig acceptera). Fördel: Inspiration från barn som kommit betydligt längre i utvecklingen? Har inte haft någon markant effekt hittills, men man vet aldrig. Utvecklas mer än på förskolan? Nackdel: Högljudd miljö. För mycket barn omkring honom. Stress pga. hans extrema kravkänslighet. Miljön och stressen leder till hjärntrötthet, sämre humör och fler anfall. Klarar inte en matsalar/restauranger. Utanförskap? Konflikter? Risken att ”misslyckas” med sin skolstart.

Pusselbitens skola där Linus står i kö, som så många andra. En privat icke vinstdrivande skola med ett helt fantastiskt engagemang för de här barnen. Fördel: Bra stimulerande miljö, rätt anpassningar, lagom stora grupper, garanterat kompetent personal, positiv utveckling (hört från mina vänner vars barn går där), trygghet, en del i en lagom stor gemenskap. Nackdel: Ligger i Hög eller Dalby och Malmö stad har hittills bara beviljat skolskjuts på skoldagar (lovdagarna är många på ett år). Långt att åka och hämta om han blir sjuk under skoldagen.
Detta hoppas jag på – besked kommer i februari. Håll tummarna alla!

Autism-klass: Här har Malmö stad verkligen tagit i och har hela EN sådan skola som tar emot de minsta barnen, inte många platser och i höstas tog de inte in något barn. Vet inte så mycket om den för att kunna ta ställning till om det är något för Linus, men jag utgår i från att det är små grupper och kompetent personal. Blev informerad av Malmö stad om att det bara är de ”svåraste” barnen som går där (eller vilket ord hen nu använde, men ni förstår…), så jag vet inte vad jag ska tänka eller hoppas på angående den.

Särskola: Inget alternativ idag. Finns bara från åk 1 och bara om man vid kognitionsutredningen kommer fram till att Linus behöver det.

Vanlig skola med heltidsresurs och placering i SU-grupp (särskild undervisningsgrupp, finns på några utvalda skolor). SU-grupp finns inte för förskoleklasserna i Malmö och förskoleklass är fr.o.m. 1 januari obligatorisk enligt den nya skollagen. Alltså inget alternativ nu, men om vi tänker att detta skulle passa Linus om ett år hade det ju varit bra om han började f-klass på en skola där det sedan finns SU-grupp för att slippa byta skola. Vilka skolor det är vet jag inte än. Ingen av de närmaste iallafall.

Detta är inte ett lätt beslut och för att krydda stressen lite extra damp igår information om skolvalet ner i brevlådan. Nu måste alla barn i Malmö ansöka om tre olika skolor och sedan får man besked i slutet av april om vilken skola det blir. Sista dag att ansöka: 15 februari 🙁 Besked om vart barnet kommit in – slutet av april. Så otroligt mycket för sent.

Ja, vad ska vi göra? Åka och titta på skolor och prata med dem tycker förskolan. Men vilka skolor? Det finns över 70 skolor i Malmö! Jag träffade Hannahs skola innan jul och pratade om Linus. Den skolan är utesluten efter det samtalet. För stor, stimmig och ingenstans att dra sig undan (om de inte anpassar och bygger ett nytt hus till Linus då 😀 ). Igår pratade jag med en annan närliggande lite mindre skola. Den skulle rivas och de ska bo i moduler i två år, eventuellt med en flytt innan skolan står klar 2020. Kändes inte heller som ett bra alternativ. Har ett annat tips på en skola på andra sidan stan, ska ringa dem imorgon.

Jag pratade även med ansvarig för ”Skolområde autism” igår – de som utreder och placerar dessa barnen om det visar sig att de inte klarar vanlig skola. För det ska först visa sig. ”Man brukar prova vanlig skola först – det är där man utreder och bedömer barnet”. Jag får smått panik. Börja – misslyckas – flytta? Nej tack. Jag vägrar sätta Linus i en situation som han kommer må sämre av. Vi kom fram till att man kanske kan göra ett undantag och bedöma Linus på förskolan – då är vi de enda i Malmö som man gjort det på.

Jag upplever att det finns ett glapp i Malmös skolsystem. De barn som inte behöver särskola (eller man kanske bara inte vet att de behöver det än) men som inte skulle klara att vistas i ett stort klassrum och fokusera på en enda lektion – var ska de gå sin nu obligatoriska förskoleklass? Tankarna snurrar som en tornado och det är svårt att tänka dem var och en riktigt ända ut. Känslorna skaver och pressar mot min skyddsmur som jag behöver för att hålla ihop allt kring Linus. Det blir kanske något bra, det måste bli det. Linus ska få en bra skolstart! Bara önskar någon tog mig i handen och guidade mig igenom det här – visade vägen, steg för steg.

 

Svindlande skoltankar

Alla föräldrar vill ge sitt barn det allra bästa. Man vill att barnet ska känna trygghet – hemma och i förskolan/skolan, kärlek, få lagom utmaningar, möjlighet till utveckling, ha vänner och mycket mer. Framför allt önskar alla föräldrar att barnet helt enkelt ska få vara glad och må bra helt enkelt. När man har ett barn med en funktionsnedsättning är man plötsligt beroende av andra för att kunna ge sitt barn det man vill. Myndigheters beslut, kommunen man bor i, författningar, praxis, Hab, biståndsbedömare, kloka förskolechefer och rektorer osv. Vart man bor kan plötsligt bli väldigt viktigt. Vissa kommuner har tillräckligt med platser i särskola, autismklasser och särskilda undervisningsgrupper. Andra har det inte.

Nästa höst är det dags för Linus skolstart om vi går enligt planen. I våras pratade jag därför med ”Skolområde autism” (skriver SOA fortsättningsvis). Jag fick samma information som min vän fick terminen innan – ”Det finns (för) få platser i Malmö”. Det vill inte jag veta. Det är bara otroligt stressande. Om Linus bedöms behöva ingå där, kan det alltså då saknas skolplats för honom? Vad gör man då? Informationen väcker bara frågor och oro.

På Hab fick jag en gång höra att man ”ofta vill pröva vanlig skola med stöd först”. Om alla inblandade verkligen tror att det finns en rimlig chans att Linus klarar det – fine. Men annars, aldrig! Jag vill inte att Linus ska börja skolan med att misslyckas och behöva byta direkt. Jag vill inte placera honom i en miljö och situation som han inte har möjlighet att klara av. En bekant är med om den situationen just nu i Malmö. Skolan ville dessutom testa utan elevassistent först, trots att de fått ett massivt underlag om barnets stödbehov från Hab ett halvår innan skolstart. Billigast klart. Tänk om det skulle gå. Det barnet kraschade snabbt och fick problem/svårigheter som hen inte tidigare haft. Jag blir rädd. Tänk om de skulle vilja göra så med Linus? Redan nu, ett år innan skolstart, tänker jag mycket på det här och känner mig orolig. Tanken på Linus i en vanlig skolklass känns just nu tyvärr helt otänkbar. Vi vet klart inte inte hur han kommer att utvecklas.

Vad är då alternativen?
• Vanlig skola med elevassistent på heltid (något mindre hade jag aldrig accepterat).
• Vanlig skola men i en ”särskild undervisningsgrupp” för barn med autism. Finns på några specifika skolor i Malmö vad jag hört – vet inte exakt vilka. Läser efter vanliga läroplanen.
• Tillhöra ”Skolområde autism”, gå i en klass med bara ett fåtal elever och läsa efter den vanliga läroplanen (vad jag kan se på Malmö stads hemsida finns det en sån skola med elever för F-3, lär inte vara många platser).
• Tillhöra ”Skolområde autism” och gå i en klass med ett fåtal elever – läsa efter särskolans läroplan (tre skolor i Malmö – ingen förskoleklass finns).
Det vi just nu funderar på är om det bästa kanske är att stanna på förskolan ett år till. Låta alla utredningar bli klara, Linus får mogna och utvecklas ett extra år och sen se var vi landar innan vi/Malmö stad fattar beslut.

Ett år innan, alltså nu, är det dags att påbörja den här planeringen inför skolstarten tillsammans med Malmö stad, Hab, SOA, skolan och förskolan. Hur detta ska gå till verkar dock inte helt hugget i sten. Vem samordnar detta arbete, kallar till möten osv? Hab var osäkra, men erbjöd sig att ringa SOA och fråga. De menade att det är skolan man tillhör som har ansvaret. Förra veckan pratade jag med rektorn på Hannahs skola. Hon informerade mig om att man inte ”tillhör” någon skola längre i Malmö. Nytt är att man söker till tre skolor och det är bland annat avståndet till hemmet som avgör vilken man kommer in på. Så vem ansvarar nu? Eventuellt visste biträdande rektorn mer. Hon fick mitt namn och nummer. Nu 1,5 vecka senare har hon fortfarande inte ringt. Jag får rota vidare, ska kontakta henne i veckan.

Inombords är jag frustrerad faktiskt. Linus kan inte vara den första eller ens 100:e ungen med autism som nu ska äntra skolans värd i Malmö. Var finns den strukturerade checklistan att sätta i min hand? Var finns en tydlig rutinbeskrivning över hur det här ska gå till så att alla inblandade parter vet exakt vem som ska göra vad och när? Fortsättning följer definitivt.