Året 2016 har rivstartat lite väl mycket för min smak. Lördagen den 2 januari står jag och borstar när jag hör en smäll från övervåningen. Nästa stund kommer Jocke in med Linus i famnen, blodig i munnen. Tredje gången han slår tänderna 🙁 Framtänderna hade inte ens hunnit fastna helt efter senaste olyckan. Jag verkligen HATAR den stunden då man ska undersöka munnen och se vad som är löst och var det blöder. Den här gången var det en av de stora framtänderna där uppe och tanden bredvid som var rejält lösa. Turen till Leos lekland fick bytas mot ett akut tandläkarbesök. Tandläkaren trodde att han även hade en spricka i överkäken och ordinerade mjuk mat och nappstopp. Vi får väl se om tanden fastnar eller tappas.

Ja, visst var det väl dags att sluta med nappen. På ett sätt var detta ett ”bra” sätt att sluta på, för Linus fick något konkret att koppla det till. Han glömmer och frågar efter den varje dag, men godtar att ”tandläkaren sagt att du inte får ha nappen för då fastnar inte tanden”. Kanske tyckte jag att det var värst ;D Nappen var vår genväg till lugn, den hjälpte honom att varva ner. Till och med Habiliteringen sa till oss att inte sluta med den i nuläget. Men, men, nu är den väck och det har gått över förväntan!

Förra måndagen åkte vi till mina föräldrar i Halmstad för lite ”semester”. Båda barnen älskar att vara där och det är ju fint att de hinner träffa mormor och morfar lite längre sammanhängande. Men som vi slitit, tror mamma och pappa hade behövt åka på spa efter vårt besök ;D Linus var tyvärr inte i balans och det har varit full speed och starka känslor. Vi insåg snabbt att vi fick flytta bort en hel del saker och turas om med konstant nära tillsyn av honom. På fredagskvällen kunde vi inte låta bli att skratta åt incidentlistan för dessa fyra dygn: en stor krossad utekruka, en krossad blomkruka, två krossade porslinsskålar, en tallrik som överlevde golvkast, ett vält bord inklusive bordslampa som höll och en golvlampa som varit alldeles för nära vågrätt läge flera gånger. Förlåt älskade vilding, kunde inte låta bli att köpa den här tröjan på REA:n:

IMG_20160110_124533

Jag ser mer och mer tydligt att han har svårt att verkligen förstå sambandet mellan en handling och dess konsekvens. Många barn med autism ser mycket detaljer, men kanske inte helheten eller hur saker hänger samman. Det är aldrig så att Linus kastar saker i ilska, utan det handlar om snabba impulser där han inte hinner tänka. Popcornen är slut i skålen – tjoff så flög den i golvet. Trots att vi alltid fanns nära, hann vi inte med. Ju mer jag ser att han nog inte kan hjälpa det här, ju lättare är det att inte bli arg. Trött, uppgiven, irriterad…men jag försöker att inte skälla på honom. Det gäller att behålla lugnet och bara förklara för honom. Känslor smittar. Han säger nästan alltid förlåt på eget initiativ. Kollar gärna av med mig, ”Är du glad mamma?”. Så fint.

Men det har verkligen inte bara varit jobbigt. På slutet av vår Halmstadvecka kom snön och vilken lycka för barnen! Malmöbarn är ju inte så bortskämda med snö direkt. Hannah och jag hade roligt i simhallen med några vänner. Jag har njutit av supergod mat, goda viner och fin choklad varenda kväll. Härligt! De stunderna njuter jag massvis av. Tack bästa mamma och pappa.

DSC_0848

Som alla syskon, kivas det en del. Det är klart inte alltid lätt för Hannah att hantera allt det här. Samtidigt är de så fina med varandra – massor av kärlek. När Hannah blev ledsen en dag kom Linus och skulle trösta. Med sin mjukaste röst förklarade han att ”Jag är inte faaalig Hannah, jag är inget spöke! Du behöver inte vala lädd! Du kan få min buss”. Vem kan vara ledsen mer då liksom?! Vi skrattade gott allihop. Och Hannah hjälper gärna till med Linus. Som när vi andra försökt locka till mellis i 30 minuter utan att lyckas få honom att stanna upp. Så blev det så här fint:

IMG_20160105_184353