I somras hade vi planerat att ta en sista-minuten, men vi vågade inte åka iväg efter att  Linus fått epilepsi. Medicinen hjälpte inte alls, biverkningar och känslan av att inte veta hur det skulle utveckla sig gjorde att vi valde att ta en lugn sommar hemma. Osäkerheten finns till viss del kvar, men livet ska ju levas och vi behövde verkligen en paus från vardagen. Så nu har vi precis kommit hem efter en härlig vecka på Lanzarote!

Veckan har nog varit både fantastisk och tuff för Linus. Fantastisk för att han fullkomligt älskar att bada! Med simpuffar runt armarna har han kunnat simma runt självständigt, hoppat, plaskat och skrattat så mycket. Det har varit underbart att se honom lyrisk. När man sett allt han gått igenom det senaste året, värmer det liksom speciellt i hjärtat när han är glad. Han har även njutit av allt gott som fanns på buffén (all-inclusive, vilken dröm!). Olika sorters melon, tomat, ostar, nystekt fisk och glass var favoriterna.

IMG_20150219_221333

Men allt nytt verkar stressande för vår älskling. Stimmiga miljöer gör honom än mer uppvarvad. Flygplatserna och restaurangerna blev en utmaning framför allt. Att gå igenom säkerhetskontrollen på Kastrup och ha koll på väskor, medicin med intyg som ska redovisas och två barn  varav ett varvar snabba rymningsförsök med att kravla runt på golvet, var en liten pulshöjare. Vi insåg snabbt att förutsättningarna för att överleva restaurangbesöken var att:
-hitta ett så lugnt hörn som möjligt
-skor av fortast möjligt (nyskapad rutin av Linus)
-all dricka placerad utom Linus räckhåll och helst ingen dricka mot motsatt sida bordet heller
-bestick utom räckhåll
-bordsunderlägg utom räckhåll
-mat till Linus först

När han såg sängen han skulle sova i, sprang han med panik i blicken gråtandes därifrån med orden ”Jag vill åka hem mamma, jag vill åka hem!”. Kan säga att jag kände hans obehag och det blev inte ens en diskussion. Hans plats mellan mig och Hannah i dubbelsängen var given. Där sov han tryggt och gott hela veckan. Och jag måste erkänna att det varit riktigt mysigt att ligga nära tillsammans och sova…!

Linus skulle varit med i Bamseklubben, men vi hade missat att man måste lämna sitt barn ensamt där. Något som vi inte kände att vi kunde. Jag förklarade vår situation och frågade om det fanns möjlighet till undantag, men det gick inte så Bamseklubben fick avbokas. För ett ögonblick kändes det  tråkigt att inte Linus inte hade samma möjlighet som andra barn att ta del av detta som verkade så kul. Att dörren var stängd liksom. Men snabbt tänkte vi om och insåg att  mer badtid och tid med familjen var exakt det Linus mådde bäst av! Så mycket av det har det blivit. Bad minst två gånger om dagen, Linus simmade tills läpparna var lilablå 😀 Och mycket tid tillsammans hela familjen. Det har varit gott för oss alla och vi har tankat ny energi!

Under veckan har det blivit allt mer tydligt för oss att Linus är speciell, det är något… Frågan är varför, den pusselbit saknas. Jag har känt mig skyldig för att ha tänkt tanken, så det är på något sätt en lättnad när både jag och Jocke ser samma sak. Linus får vara precis som han är, vi älskar honom till månen och tillbaka och gör allt för honom! Men det kommer vara skönt den dagen pusslet är lagt. Jag vill veta, vill förstå honom så bra jag kan, göra allt jag kan för honom.

Så fort Linus tyckte att det otryggt eller jobbigt under resan, sa han ”Jag vill åka heeem mamma!” och det kändes i hjärtat. Men jag tror att han ändå är väldigt nöjd med resan, med alla roliga bad, att ha fått hoppat studsmatta, fått krama Bamse och Lille skutt, sett Bamseshowen på kvällen (där Bamse bl.a. sjöng favoritlåten Hjulen på bussen!) och med att ha mumsat i sig så mycket gott! Och jag tror att lite utmaning och upplevelser är utvecklande för honom. Men ni skulle sett hans extremt lyckliga min när han klev av bussen i Malmö och kände igen vår gata. Han sprack upp i ett härligt leende och utbrast ”Vi är HEMMA mamma!!!”. Vi halvsprang sista biten och väl hemma blev det ett kärt återseende med biltvätten på Youtube och sopbilen. Han somnade totalt utmattad kl 22 efter ha ha varit klarvaken hela resdagen hem, med sopbilen under armen och många erfarenheter rikare. Älskade älskade charmtroll. Så glad att du finns!

20150218_174530-1 20150218_193448-1IMG_20150220_224232