5 september träffade jag min farmor för sista gången, skrev detta dagen efter:

”Annars är mina tankar just nu hos min älskade farmor. Hon har inte många dagar kvar i livet. Igår fyllde hon 101 år (!!) och jag åkte till Halmstad för att hälsa på en sista gång. Hon är bara vaken ca 10 minuter per timme, men när hon väl är vaken är hon helt klar i tanken. Hon var så fin. Nyduschad, håret nylagt, fin blus och blombuketter på sitt sängbord. När hon vaknade och såg mig, sprack hennes ansikte upp i ett härligt leende! Vi pratade gamla minnen, kunde skämta och skratta. Hon är helt medveten om vad som händer just nu och konstaterade själv att det är sista gången vi ses. Hon känner sig redo och återkommer hela tiden hur nöjd hon är med sitt liv och sin goa familj.

Innan jag skulle gå var vi ensamma en stund, bara hon och jag. Vi berättade för varandra hur mycket vi betytt för varandra och att vi älskade varandra. Det blev många långa kramar. Jag ville aldrig släppa. Att vända sig om och gå var bland det svåraste jag gjort. Det var en så otroligt overklig och märklig känsla. Att ta avsked av någon som alltid funnits där i 36 år med vetskapen att vi aldrig mer ses. Samtidigt en så fantastisk möjlighet. Vi fick verkligen säga allt vi ville ha sagt till varandra och ta farväl på bästa finaste sättet! Det är jag så glad för. Åh vad jag kommer sakna henne. Hon är en underbar och omtänksam människa med ett så  varmt och stort hjärta!”

Idag söndagen den 21 september somnade hon hon stilla in. Tack älskade farmor för ALLT! Du kommer alltid ha kvar din plats i mitt hjärta. IMG_20140921_163947